Det var såå himla roligt att vara där. Jag berättar lite mer nu, det var en lång väntan så man blev dock lite som en sengångare tillslut. Vilket gjorde att Las Vegas tyvärr inte var lika pigg som vanligt när jag skulle visa problemet, men hon visade det i alla fall och det tvivlade jag inte på för 5 öre då det är samma visa varje gång. Men jag hade ändå hoppats på lite mer dramatik, jag borde kanske låtit henne galoppera så skulle dom få se vilken katastrof det blir? Hon skulle tvärstanna och rusa mot ingången. Jag kanske hade ramlat av och bjudit på lite tv. Men Las Vegas var nog lite trött precis som mig efter den långa dagen och trots det visade hon problemet, och Tobbe Larsson ifrågasatte om hon verkligen var inriden. Jag går och tänker hela tiden på vad vi kunde gjort bättre eller vad jag kunde säga annorlunda osv. Men det tror jag att alla 40 ungdomar som varit med också gör just nu. Vi kommer få höra talas om 32 förkrossade barn och 8 lyckliga "vinnare". Chansen är inte stor att man kommer med så egentligen får man utgå från att man inte kommer med. Isåfall blir man ju bara extra överlycklig och överraskad om Tobbe skulle ringa! Jag får försöka tänka på annat helt enkelt.. och även om vi inte skulle komma med så kommer jag försöka lösa problemet ändå, dock har jag inte riktigt råd med en tränare och det är nog därför jag är extra frustrerad över att komma med. Eftersom det också är det sista året jag kan söka till ponnyakuten!!

 

Jag, Las Vegas och Anna Batchelor, programledare för ponnyakuten!

 

Vi promenerar för att fördriva tiden..

 

Las Vegas i väntans tider