Las Vegas verkar trivas jätte bra. Det enda är väl att hon går ensam i sin hage just nu, men bara fram tills på söndag. Då kommer Miró hit, Linneas häst. Han är en vallack som vi tror kan komma bra överens med Vegis ^^ Men jag tror nästan det kan vara bra att hon börjar utan en hagkompis nu först, då kommer hon ju till mig och vill ha närhet. När jag visslar så gnäggar hon till svar och hade det inte varit för den buckliga, frusna marken så hade hon nog sprungit fram istället för att gå snabbt. Hade hon däremot fått en hagkompis direkt så hade hon kanske fäst sig vid den hästen och hellre stannat där än att komma. Man vet aldrig, men det känns som en mjukstart och vi tar allt bara lugnt. Jag säger det hela tiden, hon är så underbar...
Allt känns så spännande och mysigt nu, man har inte det där tänket i hjärnan att usch, nu är det skola imorgon. Man tänker inte på skolan! Jag ser bara fram emot att somna i min varma säng, bredvid imon ute på landet. Sen blir jag väckt av mitt fina men jobbiga alarm, sen går jag upp till stallet och känner mig lite nyvaken. Men om man blandar lite nyvakenhet med frisk och kall luft så känns det bara fridfullt, det känns som man skulle kunna andas in hela omgivningen i sig. Sen går jag till stallet, klappar, borstar, kollar Vegas hovar och pratar lite med henne, tar ut henne i hagen, mockar och gör iordning allt foder, höpåsar, foderburkar. Sen går jag tillbaka till skolresturangen och äter god frukost i värmen samtidigt som det är mörkt utanför. Det är hur mysigt som helst... efter frukosten går jag tillbaka till huset, ger imon mat och tar ut honom på en liten promenad. Sen sitter jag vid datorn lite i rummet och väntar på att skolan ska börja. Jag har ju bara sovit här två nätter, snart inne på den tredje natten. Men det känns som jag bott här i evigheter...
Idag gick jag till ridhuset med Vega och tittade omkring lite, det var andra ryttare där och red runt. Jag gick bara runt där lugnt med Las Vegas och hon var lugnare än jag trodde, men hon var väldigt nyfiken på allt. Så om hon försökte gå iväg och undersöka något så försökte jag ställa mig framför henne. Jag var beredd innan vi flyttade hit att lite av hennes "olater" skulle komma tillbaka. Så hon tappade lite respekt ibland för hon var så nyfiken på allt annat. Precis som att jag inte fanns där haha, det var lite synd, men jag gjorde lite respektsövningar och longerade lite i skritt. Försökte få henne att stanna och allt det vanliga, men hon var ganska okoncentrerad så jag ville inte kräva för mycket av henne heller. Men det roligaste av allt var när en tjej kom fram ridandes på sin häst och sa "är det där Las Vegas? Shit vad lugn hon har blivit..." Då blev jag jätte glad och hjärtat hoppade upp och formade mina läppar till ett stort leende... det är så roligt när andra ser skillnaden. Och då var hon ändå inte lika lugn som vanligt "hemma". Hon verkade väldigt hemmastadd där i ridhuset i alla fall, ryttare red runt och vi stod några på backen. Så la hon sig ner på marken och rullade sig en stund. Snacka om att känna sig trygg XD så jag satte mig framför henne och berömde henne eftersom jag ska lära henne ligg så småningom, men jag hade varken klickern eller någon godbit med mig så jag försökte berömma med rösten och klappar..
Las Vegas är bara missförstådd från början <3
Alla hemska namn hon blivit kallad i sina år stämmer verkligen inte, man får bara ge henne en chans så är hon världens mysigaste och roligaste häst att umgås med. Det är ju roligare när man kan ha något att jobba med, en häst som inte är perfekt och tråkig. Hon vill bli guidad innerst inne...<3
Allt känns så spännande och mysigt nu, man har inte det där tänket i hjärnan att usch, nu är det skola imorgon. Man tänker inte på skolan! Jag ser bara fram emot att somna i min varma säng, bredvid imon ute på landet. Sen blir jag väckt av mitt fina men jobbiga alarm, sen går jag upp till stallet och känner mig lite nyvaken. Men om man blandar lite nyvakenhet med frisk och kall luft så känns det bara fridfullt, det känns som man skulle kunna andas in hela omgivningen i sig. Sen går jag till stallet, klappar, borstar, kollar Vegas hovar och pratar lite med henne, tar ut henne i hagen, mockar och gör iordning allt foder, höpåsar, foderburkar. Sen går jag tillbaka till skolresturangen och äter god frukost i värmen samtidigt som det är mörkt utanför. Det är hur mysigt som helst... efter frukosten går jag tillbaka till huset, ger imon mat och tar ut honom på en liten promenad. Sen sitter jag vid datorn lite i rummet och väntar på att skolan ska börja. Jag har ju bara sovit här två nätter, snart inne på den tredje natten. Men det känns som jag bott här i evigheter...
Idag gick jag till ridhuset med Vega och tittade omkring lite, det var andra ryttare där och red runt. Jag gick bara runt där lugnt med Las Vegas och hon var lugnare än jag trodde, men hon var väldigt nyfiken på allt. Så om hon försökte gå iväg och undersöka något så försökte jag ställa mig framför henne. Jag var beredd innan vi flyttade hit att lite av hennes "olater" skulle komma tillbaka. Så hon tappade lite respekt ibland för hon var så nyfiken på allt annat. Precis som att jag inte fanns där haha, det var lite synd, men jag gjorde lite respektsövningar och longerade lite i skritt. Försökte få henne att stanna och allt det vanliga, men hon var ganska okoncentrerad så jag ville inte kräva för mycket av henne heller. Men det roligaste av allt var när en tjej kom fram ridandes på sin häst och sa "är det där Las Vegas? Shit vad lugn hon har blivit..." Då blev jag jätte glad och hjärtat hoppade upp och formade mina läppar till ett stort leende... det är så roligt när andra ser skillnaden. Och då var hon ändå inte lika lugn som vanligt "hemma". Hon verkade väldigt hemmastadd där i ridhuset i alla fall, ryttare red runt och vi stod några på backen. Så la hon sig ner på marken och rullade sig en stund. Snacka om att känna sig trygg XD så jag satte mig framför henne och berömde henne eftersom jag ska lära henne ligg så småningom, men jag hade varken klickern eller någon godbit med mig så jag försökte berömma med rösten och klappar..Las Vegas är bara missförstådd från början <3Alla hemska namn hon blivit kallad i sina år stämmer verkligen inte, man får bara ge henne en chans så är hon världens mysigaste och roligaste häst att umgås med. Det är ju roligare när man kan ha något att jobba med, en häst som inte är perfekt och tråkig. Hon vill bli guidad innerst inne...<3
Tycker vi ser coola ut på den nedre bilden, Las Vegas har det finaste hästansiktet jag sett <3
Det är Filippa, min syster som tagit dom fina bilderna. Hennes blogg hittar ni i sidomenyn längst ner under länkar. Jag passade på att ta något kort på henne med när vi ändå var i farten, hih aww ^^
Malin Karlsson
Låter ju som att du hinner ta det jätte lungt på morgonen, när går du upp/när börjar skolan?
Det är en enorm förändring på Vega! Hon är mycket duktigare nu! Hon har riktig tur att få ha dig som skötare! Ni passar perfekt, du är jätte duktig med henne! Ni kommer seriöst äga banorna tsm! Det är jag säker på. Jag behöver inte ens säga lycka till, till er för jag vet att ni kommer lyckas!
Lots of love