På äventyr i vackra landskap. Ett litet + i kanten var ju fikan vi hade med oss! Mums ^^ återförenades för en stund med min vän Sabina igår, vi brukade alltid göra sånna här utflykter förr. Helt underbar känsla, kändes nästan som att åka tillbaka till medeltiden för en stund. Åtminstone när man satt i kärran och det enda man kunde se var den bruna shetlandsponnyn med bruna och lite slitna läderremmar, en vacker skog med luft som var fuktig, det yrade nog lite åska bland molnen, men vi hade "tur" (jag gillar åska) det får mig att känna mig levande när man inser hur gigantisk och vild världen är runt om en. Man är bara en liten bakterie jämfört med annat. Därför kändes det lite tropiskt i skogen också, när den varma fukten låg bekvämt på oss. Det enda jag tycker med de flesta skogar i dagens samhälle, är att dom är odlade och träden är så smala. Jag hade önskat att hela väärlden bestod av urskog, tjocka stora granar och kanske bokträd samt massa andra träd... sagolika skogar är ju inte sagolika egentligen, dom är ju MEST naturliga och verkliga i såfall.. jag drömmer inte, jag är bara realistisk från naturens synvinkel ^^ 

Denna dag fick jag även lite fakta om en familj som bor i närheten, utan varken el eller värme. Dom badar i en balja i sin trädgård, kör häst och vagn till affären ibland, odlar eget och massa mer.. precis som förr! Tjänar la lite pengar.. Det gav mig otroligt mycket hopp om mitt liv i framtiden, kan dom kan jag! Kunde inte sluta tänka på det, drömmen blir mer och mer verklig med tiden och det känns som att sakta med säkert går jag åt rätt håll.

Typ, nästan en sån här stig, fast lite mer slarvig och mer uppåtlutad ska jag och Filippa ha. (bild nedanför) Som leder upp till våran lilla miljövänliga och halvt"underjordiska" gård. Det är fint när det lutar nedåt på sidorna också så man får en liten utsikt på sin färd mot sitt näste. Men då får det gärna luta nedåt på bägge sidorna, fast så himla petig ska jag inte vara. Det är det vackra med naturen, att det är så operfekt och charmigt. Bucklor och bulor, svampar på vissa ställen och andra faror på andra ställen, precis som finnarna i våra ansikten. Det är olika storlekar och buskar här och där. Vi är precis som jorden, operfekta, vi får sår ibland, jorden också. Men det läker och växer nya träd, eller hud. Nu börjar jag skriva för mycket märker jag haha... 
filippa

hahah som finnarna på våra ansikten ..älskar hur du beskriver :D
snygg headern blev btw :D

Filippa

Nja inte så mycket mer än vanligt, massa "sommarväsen" dock, fast nu är jag hos pappa så det är mycket lugnare thank god :D och ne pip är för dyrt , speciellt när det inte är något band jag vill se direkt x) btw så borde du komma till grava snart, tänkte du kunde komma hit så kan vi ta ut tecken och grejer och sova underbar himmel :D kanske grilla där nere vid stranden!:D

Anonym

Täcken*

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress